För ett par veckor sedan kom det ett larm om emulgeringsmedlet sojalecitin. Det sades att man fått bevis för att ämnet skapar inflammation i våra tarmar och därför är orsak till en rad olika sjukdomar. Jag är väl bekant med att tarmen är första utpost för vår hälsa eftersom vi genom den tar upp näring som sedan ska bli byggstenar till vår kropp, och jag vet också mycket väl att syrabildande livsmedel som bl.a. socker, tobak, alkohol, kaffe och rött kött m.m. skapar inflammation och beläggningar på tarmväggen och får den att försvåra förmågan att ge oss det vi behöver för att må bra. Men lecitin är en fosfolipid som finns naturligt i kroppens celler och som hjälper oss att utnyttja E-vitamin. Och sojabönan är en basbildande näringsbomb som är rik på både mineraler, vitaminer och protein och således ett utmärkt val för den som vill bruka en vegetarisk kost. Detta kände jag till. Men att sojalecitin då skulle vara en giftig restprodukt från oljeutvinningen av sojabönan och på sin väg till sin färdiga egenskap ha vandrat genom ett otal processer med separation och filtrering med både bensin, aceton och blekmedel hade jag ingen aning om.
Det påstås att vi konsumenter vill ha lägre priser och att det är vi som har drivit fram dessa billiga ämnen som i mängder tillsätts i de flesta av våra livsmedel. Jag förstår tankegången i detta, men har vi medvetet valt att proppa i oss någonting onyttigt för det? Jag vill påstå att livsmedelsindustrin för oss bakom ljuset och lurar oss med både pris, färg och form utan att meddela vad vi egentligen köper. Vi behöver vara avancerade kemister för att lista ut vilka produkter som är hälsosamma. Och att livsmedelsverket godkänner livsmedelsindustrins hex- anblandade framställningsprocesser är anmärkningsvärt. Håller de inte genom det på att förgifta en hel generation?
När larmet om sojalecitin kom drog jag öronen åt mig och insåg att jag var tvungen att ompröva mina näringskunskaper på nytt. Jag fann då att även den lilla röda oskyldiga algen karragenan genomgick samma tragiska filtreringsprocess. Likaså modifierad stärkelse. Plötsligt hade min värld av naturliga produkter smalnat av radikalt. Jag gick på upptäcksfärd i mataffären och upptäckte att det i snitt var endast en eller ett par produkter per hyllrad som var befriad från tillsatser och således helt naturell. Inte så mycket kvar att handla längre. Och detta trots att vissa produkter titulerades under samma namn. Det är visade sig vara skillnad på vispgrädde och vispgrädde, choklad och choklad. Och när vi kommer till glassen så finns knappt några alternativ överhuvudtaget. All GB´s glass innehåller tillsatt karragenan, inklusive Piggelin (!), och till och med den dyra lyxglassen Ben & Jerrys´s har tillsatt karragenan i sina produkter. Att äkta vara skulle vara en prisfråga är således en falsk bortförklaring och ursäkt för att livsmedelsföretagen ska ha ryggen fri att tjäna pengar på bekostnad av vår hälsa.
Den enda glassen som var befriad från karragenan var SIA´s glass och den innehöll istället emulgeringsmedlet mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, och vad det nu kan vara saknar jag som amatörmässig kemist ännu vetskap om. För egen del känns det enkelt att låta efterrätten vara när jag vet vad den innehåller, men jag undrar hur jag ska förklara för barnen på badstranden i sommar att den efterlängtade glassen får ersättas av en mer värmetålig, hemlagad matsäck utan att beröva dem deras sommarglädje. Fy skäms, säger jag till alla livsmedelsföretag som gör detta mot oss konsumenter. Ni kunde väl i alla fall berätta vad ni gör och ge oss rena alternativ!
Kommentarerna är stängda för denna post.